fredag, mars 19, 2010

... men hur mycket av verkligheten är på riktigt?

Nu är det läge för analys... Räfst och rättarting... utvärdering... vad är det för fel på mig? ... och vad är det som är rätt?

Jag måste göra nåt åt det där med att jag genomförde ett helt projekt på åtta veckor utan att tycka att det var roligt. Det får inte upprepas. Det jag är missnöjd med är att jag fann mig i situationen och gjorde det jag skulle och genomförde redovisningen och ingen hade märkt nåt om jag inte sagt nåt. Alltså gjorde jag åtta veckors arbete FÖR NÅGON ANNANS SKULL. Skämmes. Going through the motions liksom. Såna fasoner trodde jag att jag hade lämnat på högstadiet där de hör hemma. Om jag fortsätter nöja mig med att ha tråkigt kan jag lika gärna hoppa av. Det är mitt ansvar att få ut mesta möjliga av studietiden, och det får jag inte om jag bara gör saker för att de ska göras. Det är fan respektlöst att hålla på å låtsas... både mot mig själv och andra...

Allt är dock inte bara mörker. Jag lärde mig att sy i ett dolt blixtlås, och jag känner mig nöjd med att jag tog det lugnt på redovisningen och gav mig själv tid att säga hela meningar. Att jag var närvarande liksom. Och att jag nu förstår att man arbetar även när det inte resulterar i något fysiskt.

2 kommentarer:

Karin sa...

Ibland är fikapauserna den verkliga utbildningen. Och dem vill du väl inte hoppa...vad skulle jag ta mig till då liksom?

anakin sa...

det har du fanimig rätt i.