vart har alla lumpinsamlingar tagit vägen?

Jag kan inte förmå mig att slänga små små bitar av tyg, eller de där små trådstumparna som man klipper bort när man syr. Inte heller garnbitarna som blir över när man fäst. Och inte gamla utslitna kläder som ligger längst bak i garderoben och tar upp plats. Man kan ju komma att vilja använda det till nåt. Det går ju att använda till nåt. Typ i en rya eller slarvtjällsmatta, ihopsytt till en girlang, inspunnet i garn, påsytt i nåt slags konstfärdigt broderi. Men när ska jag göra det? Det börjar bli ett problem. Om det är nån som behöver en tunna tygskulor till nästa ryamatta så är det bara att höra av sig.

I dag sydde jag färdigt en klänning. Jag är på jakt efter ett perfekt klänningsmönster som är enkelt att sy och som blir bra med (nästan) alla slags tyger. Än har jag inte hittat det.
Egentligen är jag ute efter en slags uniform. En habit som är bekväm, lagom varm, lämplig vid alla tillfällen och enkel att sy själv. Om jag hade en sån uppsättning kläder skulle jag slippa fundera på vad jag skulle ha på mig. Jag skulle alltid vara lämpligt klädd. Aldrig behöva frysa, aldrig vara för varm. Alltid ha en ficka till mobilen och en annan till nycklarna. Frigöra plats i garderoben och tid till viktigare saker. Det kommer tyvärr aldrig hända. Inte för att det är tekniskt omöjligt, utan för att min egen uppfattning av vad som är lämpligt ändras hela tiden. Med lämpligt menar jag inte bara bekvämt utan även estetiskt tilltalande. Och det där med estetiken ligger inte i kläderna utan i min hjärna, och min hjärna är tack och lov ständigt föränderlig.